Prof. Dr. Ivo Holmqvist, emeritus professor i skandinavistik och nordeuropakunskap vid Universiteit Gent, Belgien
Universitetet i Greifswald, i det som en gång var svenska Pommern, hör till de äldre i Europa. Universitas Gryphisvaldensis instiftades 1456 och hade därmed redan uppnått myndighetsålder när Academia (senare Universitas) Regia Upsaliensis öppnade sina portar. En mängd svenskar har studerat och föreläst därnere, alltifrån fritänkaren Thomas Thorild till hans sena levnadstecknare Stellan Arvidson, skolpolitikern som länge var en ståndaktig försvarare av Östtyskland. 1941-45 var den mångsidige lundensaren Åke Ohlmarks utlandslektor där, under brinnande krig öppnade han ett religionsvetenskapligt institut.
Ernst Moritz Arndt som var född 1769 och som dog 1860 är den mest namnkunnige tysk som varit aktiv på detta lärosäte, både som student och som professor, innan han flyttade över till Bonn – hans andra hustru var för övrigt halvsyster till religionsfilosofen Schleiermacher. Under hälften av hans liv var Greifswald svenskt: svenska Pommerns tid sträckte sig från 1630 till 1815. En artikel om honom i Nordisk familjeboks andra upplaga konstaterar att ”1865 restes i Bonn hans bildstod”. Där står den säkert kvar, liksom framför stadens universitet (av särskild anledning, som ska framgå). I Tyskland är man inte lika snar som i USA att välta gamla statyer över forna hjältar som i vår tid kanske inte längre är det.
Artikeln i Uggleupplagan går inte sällan över gränsen till det panegyriska: ”Få människor har genomgått en levnadsbana så lång och växlingsrik som denne man, vilken, svensk till härkomst och länge i svensk tjänst, blev en tysk patriot och politisk siare, som oavlåtligt verkade, stred och led för Tysklands ära och storhet, som genom sina dikter och sin kraftfulla prosa var sitt folks älskling; en ovanligt kraftfull, trofast och ren karaktär, i vilken tyskarna vörda idealet för en tysk.” Där förtigs Arndts hätska frankofobi och hans upprörande rasistiska uttalande om judar. En mera nyanserad fast knappast problematiserad bild av honom får man i Svenskt Biografiskt Lexikon i vars första band från 1920 historikern Nils Ahnlund författat sidorna om honom.
Ahnlund tryckte särskilt på Arndts många förbindelser i Sverige och vistelser här, och betonade den del av författarskapet som berörde svensk historia. Men inte mycket sägs om hans ultranationalistiska åsikter, hans hat mot fransmännen under Napoleonkrigen, och hans grova antisemitiska utfall. Det görs däremot i ett nytt 45-sidigt häfte, ”Für die Universität Grefswald” som sammanfattar den strid som är särskilt intensiv nu, om vad som är det lämpligaste namnet på stadens universitet. Frågan har länge debatterats med hetta. Från 1456 till 1933 hette Universität Greifswald just så, men under året då nazisterna tog makten såg den dåvarande ministerpresidenten i Preussen Hermann Göring till att namnet ändrades till Ernst Moritz Arndt Universität.
Så har det varit sedan dess, dock med en återgång till den äldre benämningen under åtta år (1946-1954) under DDR-tiden. Att östtyskarna sedan fortsatte kalla universitetet samma sak som nazisterna gjort berodde delvis på en övervintrare som gjorde ett ideologiskt lappkast, teologen Walter Glawe, född 1880. Han var den som ivrade mest för ett namnbyte 1933 – den gången var han var medlem av både Stahlhelm, NSDAP och SA. Märkligt nog gjorde han det dessutom tjugoett år senare, också då med grumliga argument, men alltså framgångsrikt. Men nu höjs allt fler röster för att man ska göra sig av med Arndt och återgå till det namn som lärosätet hade från början.
Den schweiziske skandinavisten Walter Baumgartner, professor emeritus i Greifswald, lägger i häftet fram genomtänkta argument för en återgång till det ursprungliga namnet och dissekerar samtidigt det sega motståndet mot en sådan ändring, inte minst på lokalt plan. Många etiketter kan sättas på falangen som anser att universitetet fortsatt ska minna om Ernst Moritz Arndt: Wilhelminismus, Hitlerismus, Stalinismus, Anti-Intellektualismus, Anti-Institutionalismus, Ressentiment gegen ’Elite’, Populismus och Regionalchauvinismus – det senare exemplifierat med den lokala avisan Ostsee Zeitung som vägrat ta in en av hans artiklar där han klart argumenterar för att Arndts namn är olämpligt för ett universitet med internationell inriktning (den kan däremot läsas i häftet).
Beslut om namnåtergången har tagits tidigare i år men har sedan fördröjts i högre instans. Nu i november väntas ett avgörande i denna sega fråga, eller också förhalas den på nytt, med ytterligare ett varv i en infekterad och politiserad strid. Nomina sunt odiosa: namn (och ord) kan vara förhatliga och väcka vrede, det visste redan de gamla romarna. – På nätet finns en uppsjö av artiklar om namnstriden. Detta är en av de senaste:
https://www.svz.de/regionales/mecklenburg-vorpommern/arndt-und-kein-ende-id18107511.html
Två böcker från 2016 rekommenderas, dels Birgitta Almgrens ”Dröm och verklighet. Stellan Arvidson – kärleken, dikten, politiken” (Carlsson), dels Johan Östlings ”Humboldts universitet. Bildning och vetenskap i det moderna Tysklands historia” (Atlantis).
I den intressanta artikeln om Åke Ohlmarks i Svenskt översättarlexikon sägs bland annat detta: ”Historikern Andreas Åkerlund har beskrivit Åke Ohlmarks hållning under åren i Greifswald som opportunistisk och en blandning av ’anpassning, samarbete och okunnighet’. Dock anpassade Ohlmarks inte sina forskningsresultat till den rådande nationalsocialistiska ideologin.”
http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/%C3%85ke_Ohlmarks